Posts Tagged: Ungern
Joakim på Bokmässan 2018
En ny bok har släppts – Orbánistan – och nu under veckoslutet deltar jag ännu en gång i flera samtal och monterdiskussioner under årets Bokmässa i Göteborg. Mitt program ser ut så här:
TORSDAG 27/9
16.00
Samtal om min nya bok Orbánistan
Plats: Verbal förlags monter
FREDAG 28/9
10:00
Samtal om Ungern med Ordfront
Plats: Stora scenen, Globala torget
14:00
Samtal om min nya bok Orbánistan
Plats: Verbal förlags monter
LÖRDAG 29/9
09:30
Samtal med svenska PEN om Ungern
Plats: Dagens Nyheters monter
17:30
Samtal om Orbánistan och Ungern
Plats: ETC:s monter
SÖNDAG 30/9
13:20
Moderator, samtal med Anna Wester (Palestinagrupperna): ”Sydafrika då, Palestina nu”
Plats: Stora scenen, Globala torget
14:00
Samtal om Ungern
Plats: Verbal förlags monter
Håll utkik i vimlet så syns vi. Igen!
Orbánistan – ett utdrag
I början av den här månaden publicerade ETC ett utdrag från min nya reportagebok ”Orbánistan – Rädsla och avsky i det illiberala Ungern”, som släpptes nu i juni. Klicka här eller på bilden nedanför för att läsa utdraget, som handlar om hur den ungerska Orbánregeringen har spridit en aggressiv propaganda om att den judiske investeraren och fondfilantropen George Soros ligger bakom en hemlig plan för att islamisera Europa.
Tidigare nu i juli var jag tillbaka Ungern för att skriva om konsekvenserna av denna regeringspropaganda. Den nya ”Stoppa Soros-lagen” som trädde i kraft i början av månaden slår officiellt mot denna hemliga islamiseringsplan, men råkar av en händelse också vara riktad mot det oberoende, regeringskritiska civilsamhället i Ungern. Läs mitt reportage om detta här.
”Orbánistan” – ny bok om det illiberala Ungern
Den här bloggen har varit tyst under nästan ett år nu. Under tiden som passerat har jag gjort en mängd resor till Ungern och skrivit en ny bok som släpptes för sex veckor sedan: ”Orbánistan – Rädsla och avsky i det illiberala Ungern”.
Boken handlar om den politiska utvecklingen i Ungern under premiärminister Viktor Orbán, ett land och en man som jag har följt i åratal. Jag ger först en bakgrund till hur Orbán har skaffat sig ett allt hårdare grepp om makten och det ungerska samhället, genom att rensa ut meningsmotståndare, underminera civilsamhället och bilda en ny, lojal samhällselit. Regeringspartiet Fidesz kontrollerar merparten av alla medier och grundläggande demokratiska funktioner har monterats ned. En skrämselkultur har återvänt i samhället och Orbán har själv sagt sig vilja bygga ett illiberalt system.
Merparten av boken handlar sedan om utvecklingen i Ungern sedan den stora flyktingkrisen 2015, där Orbán har slagit in på en starkt invandringsfientlig och islamfientlig väg för att behålla ett stort folkligt stöd. Regeringen har spridit idén om att den judiske finansmannen och demokratifilantropen George Soros konspirerar för att smuggla in flyktingar till Ungern, en kampanj med både antisemitiska och antimuslimska inslag. Samtidigt har Orbáns främlingsfientliga och nationalistiska politik gett honom många sympatisörer inom Europas högerradikala rörelser, även bland profiler från Sverigedemokraterna.
”Orbánistan” har varken gått oppositionella ungrare, regeringsvänlig ungrare eller själva Orbánregeringen obemärkt förbi. I början av juni intervjuades jag flera gånger av självständiga, regeringskritiska medier i Ungern. Den uppmärksamheten och en allmän intolerans hos Orbánregeringen mot kritisk journalistik, ledde till att en diplomat från den ungerska ambassaden dök upp vid min officiella bokrelease i Stockholm i mitten av juni, med ett gäng regeringslojala svensk-ungrare i släptåg. Under arrangemanget låg de sedan bakom protestrop och en kapning av publikfrågorna. En aggressiv och obehaglig stämning uppstod. Denna i en svensk kontext minst sagt ovanliga ambassadincidenten blev omskriven i både ungerska och svenska medier, däribland av Aftonbladet, Dagens Nyheter, Svensk Bokhandel och av Journalisten.
Diplomaten sa att han varit skickad av ambassaden för att lyssna och sedan rapportera hem. Den ungerska regeringen har redan vid ett flertal andra tillfällen stört utländska arrangemang som ifrågasätter utvecklingen under Orbán, samt försökt tysta granskande journalister genom vad som bara kan beskrivas som hot. ”Nu har du skrivit den här boken. Det vore bra för dig om det här är det sista du skriver om Ungern”, sa diplomaten till mig innan han som sista gäst lämna lokalen under bokreleasen.
Så här ser de auktoritära, intoleranta och högerpopulistiska vindar ut som idag sveper fram över Europa, och som idag har fått regeringsmakten i fler länder än bara Ungern. Därav behovet att kritiskt granska dessa politiska aktörer.
Orbánistan kan köpas i välsorterade bokaffärer samt kan beställas från Adlibris eller Bokus, samt från Verbal förlag.
Polisförhör och konspirationer i det nya Ungern
Under större delen av juni månad var jag i Ungern för att skriva artiklar. Där sökte jag upp gamla och nya trådar relaterade till landets oroliga utveckling, under regeringspartiet Fidesz och premiärminister Viktor Orbán. På sätt och vis var det en fortsättning på vad jag sysslade med för några år sedan. Men nu blev det även en rapportering om vad som sker i ”andra änden” av den flyktingkris som uppstått på grund av de väpnade konflikter, som jag vanligtvis rapporterat om från Mellanöstern.
Ungerns regering har hänvisat till den stora mängd flyktingar som anlände till Europa 2015, och sedan dess i mycket mindre antal, som en hotbild med flera ansikten. Dels sägs asylsökarnas muslimska identiteter hotar vårt kristna, västerländska kulturarv. Regeringen har också satt likhetstecken mellan flyktingarna och hotet från IS-terrorismen. Vid månadsskiftet april-maj färdigställde regeringen konstruktionen av ett andra gränsstaket mot Serbien. Staketet är elektrifierat och har skyltar på arabiska som varnar för elchocker. Sensorstyrda megafoner ropar ut varningsmeddelanden på flera språk, till alla som varnar sig stängslet från den serbiska sidan. Regeringen låser idag också automatiskt in alla asylsökare i ”transitläger” vid den serbiska gränsen, som i praktiken består av läger byggda av plåtbaracker, omgärdade av taggtrådsstängsel. Ingen får gå ut. Utvecklingen har fått mycket stark kritik från människorättsorganisationer och så småningom även från EU-kommissionen, och om detta skrev jag i bl.a. Dagens ETC.
Den ungerska asylpolitiken har av många kallats den tuffaste i hela EU, och är ett konkret exempel på hur de nationalistiska, högerradikala strömningarna i Europa utnyttjat kriget mot IS för att skjuta mänskliga rättigheter åt sidan. Till på köpet ser Ungern en obehaglig utveckling där journalister inte ens längre tillåts granska denna förskjutning fritt.
Jag skrev i Amnesty Press om hur jag en dag stoppades av fyra bilar med ungersk polis, kriminalpolis samt de regeringsrekryterade ”gränsjägarna”, när jag befann mig nära det ungersk-serbiska gränsområdet för att fota stängslet. Man hävdade att det var förbjudet för civila att röra sig i området och efter att jag kort frihetsberövats och blivit förhörd, tvingades jag lämna området. Samtidigt passerade ungerska civila utan bekymmer på precis samma väg.
Stoppad och bortförd av ungersk polis, i närheten av gränsområdet. Foto: Joakim Medin
Så här har det inte alltid varit i Ungern. Under de senaste åren har en allt mer auktoritär utveckling dykt upp under regeringen, som i olika grad drabbat snart nog alla oppositionella läger. I ett annat Amnestyreportage har jag skrivit om regeringens lagar mot det fristående universitetet CEU och granskande, kritiska icke-statliga organisationer. Regeringen har hävdat att CEU och organisationerna kontrolleras av George Soros, en ungersk-amerikansk miljardär och demokratifilantrop som är en uttalad motståndare till premiärminister Orbáns regering. Orbán har hävdat att Soros och hans ”nätverk” av organisationer i hemlighet ligger bakom flyktingkrisen i Europas utkanter. Flera välkända icke-statliga organisationer bojkottar nu lagen som tvingar dem att registreras som utländsk finansierade, och i juli gick EU-kommissionen vidare med en juridisk process mot regeringens lagar.
Konspirationstänket slutar dock inte vid att Soros ska ha organiserat flyktingkrisen. Under slutet av våren och sommaren har regeringen legat bakom en jättelik propagandakampanj i massmedier och på vägskyltar, som avbildat Soros både som den hemlige ledaren bakom landets parlamentariska opposition, samt som en skrattande, ondskefull man som vill landet illa. Eftersom det också är allmänt känt i Ungern att Soros är av judisk börd, har kampanjen gett vatten på kvarnen för olika högerextrema element. Jag skrev ett reportage om hur detta resulterat i antisemitisk vandalism och hur ungerska judar känner inför allt.
Det finns naturligtvis flera Sverigekopplingar till detta. Den ungerska regeringens politik har sedan flera år attraherat europeisk extremhöger och tjänat som ett föredömligt exempel, likaså för ledande profiler i Sverigedemokraterna. I maj avslöjade jag hur Ted Ekeroth, tvillingbror till riksdagsledamoten Kent Ekeroth (SD), tycker så mycket om den ungerska politiken att han i år migrerar till Budapest. Även Kent Ekeroth uppges enligt enligt källor redan ha en lägenhet i Budapest. Har även han nu planer på att flytta dit, efter att han i juni dömdes till böter för misshandel?
Ungern som illavarslande exempel på Europas flyktingpolitik. Samt lite mer.
Tiden har varit knapp de senaste veckorna och jag har inte hunnit uppdatera något i bloggen. Det har blivit en hel del resande mellan flera länder, för att bevaka konflikter och politiska händelser som först kan verka separerade från varandra, men som egentligen hänger samman.
I slutet av september återvände jag till Budapest och Ungern på reportageresa, efter en frånvaro på egentligen flera år. Flera vänner och även läsare uttryckte förvåning över att jag plötsligt fokuserade på Centraleuropa igen, men för mig fanns det en uppenbar koppling. De senaste åren av både IS-attentat och världens största flyktingkris genom tiderna, som jag rapporterat om utanför Europa, har haft sina effekter på politiken tillbaka hemma i Europa. Högerextremism, nationalism, islamofobi och främlingsfientlighet har brett ut sig. Solidaritet med de utsatta, i den mån den funnits även hos regeringar, har även där allt tydligare ersatts av omtanke bara för Europa och av initiativ för att hålla gränserna intakta och stängda.
Ungern, vars politiska utveckling, högerextremism och progressiva gräsrotsmotstånd jag skrev mycket om för några år sedan, är inte alls någon ensam representant för denna utveckling. Däremot har Ungern varit lätt att kasta särskilt mycket anklagelser mot, eftersom utvecklingen i det landet också i flera år kommit med en auktoritär utveckling, av en regering som inte håller inne med hätsk retorik mot alla grupper man betraktar som sina meningsmotståndare. Den 2 oktober organiserade den ungerska regeringen en folkomröstning för att låta det ungerska folket avgöra om man ville acceptera kvotflyktingar via EU i landet. Flyktingarna som kom i stort antal till Europa i fjol (men inte längre nu) har målats ut som ett hot mot Ungerns kultur, religion, värderingar och faktiskt hela framtid. Särskilt de muslimska flyktingarna, eller ”illegala immigranter”, som regeringen konsekvent valt att benämna dem.
Det är helt riktigt att flyktingarna kommer från ett stort antal länder i världen, och inte bara från krigsdrabbade områden. Men som ursprungsland dominerar det sönderslitna Syrien bland flyktingarna. Därför är bevakningen av hur Ungern, som det hittills kanske allvarligaste exemplet i Europa, ställer sig till världens största flyktingkris särskilt viktig. Men – hur mycket handlade samtidigt om flyktingarna, och inte bara premiärminister Viktor Orbáns egna maktambitioner i landet?
Under ett veckolångt besök i Ungern skrev jag ett reportage i Dagens ETC, en artikel för Aftonbladet Kultur, en ny artikel om resultatet i folkomröstningen i Dagens ETC, samt en liten text för Götheborgske Spionen. Lite senare i oktober skrev jag även en krönika, som kommenterade hur folkomröstningen mot flyktingmottagande följde den auktoritära och även tidigare internationellt kritiserade ungerska regeringspolitiken i spåren. Vad betyder det egentligen, att Ungerns största (och regeringskritiska) tidning sedan plötsligt stängdes ner, samtidigt som ett oppositionsparti upplöste sig själv, för att inte längre spela med i vad man säger är ett skendemokratiskt system? Den krönikan finns att läsa här, i ETC Uppsala.
SVT: På resa med en rom – till Ungern
I onsdags den 12/11 sändes del tre i dokumentärserien En rom på resa, på SVT. I serien får vi följa fyra människor under varsin resa i livet, som berättar historier om hela vårt samhälle. Claudia Forgacs har sina rötter i Ungern där hennes föräldrar växte upp. Hon är både romsk, judisk och lever dessutom som öppet transsexuell. Hur hade hennes liv sett ut kvar där, idag?
Under ett besök till Ungern i april träffade Claudia bl.a. mig, som tog henne på en tur i Budapest och berättade om landets nationalistisk-konservativa, högerextrema och odemokratiska utveckling. Ämnen jag fördjupat mig mycket i. Vi besökte den nedgångna stadsdelen Józsefváros där en stor del av huvudstadens diskriminerade romer bor, cruisade förbi bysten av den Hitlerallierade riksföreståndaren Miklós Horthy, besökte vad som då ännu bara var en protestplats på Frihetstorget – mindre än en vecka senare togs det första spadtaget till dagens starkt kritiserade ”nazistmonument”.
Vi avslutade rundturen vid Frihetsmonumentet uppe på Gellertkullen, där Claudia ansåg att det inte verkar finnas så mycket frihet i dagens Ungern. Åtminstone har situationen sett starkt trängd ut både för romer, judar och de som inte anses heteronormativa, under de senaste åren.
Dokumentäravsnittet ger en bakgrund till en oroväckande politisk utveckling, som fått mycket starkt internationell och inhemsk kritik. Kudos till Ellinor och Niklas och Agnes Film som står bakom produktionen, och till SVT som vågade sända – trots den ungerska regeringens attacker mot Kobra-redaktionen efter fjolårets dokumentär om Ungern.
Se avsnitt tre i En rom på resa här på SVT Play.
Om Budapests nazistiska örn
När jag kom hem från Syrien och Kurdistan väntade det nya numret av tidskriften Expo i posthögen. I det har jag skrivit ett reportage om den nationalistisk-konservativa ungerska regeringens minnesår för Förintelsen, och om den statliga historieomskrivning beträffande ansvarsutkrävningen som man fått mycket stark kritik för. Av både historiker, ambassader, politisk opposition, demokratiaktivister och inte minst landets judar.
En skön känsla, inte desto mindre. Jag har läst Expo en längre tid och känner en djup respekt för tidskriften. Det känns gott att nu själv ha bidragit till dess gärning och innehåll.
Jag har bloggat tidigare om minnesåret i Ungern. Om det spektakulära monument med en ärkeängel och en nazistisk örn, som samtidigt rests på Frihetstorget mitt i huvudstaden. Dagliga protester pågick framför byggplatsen från i våras fram till att hösten började. Regeringen struntade i detta och installerade monumentet ändå, i smyg mitt i natten. När jag var i Budapest i sensomras träffade jag några judiska, medelålders aktivister i skuggan av örnen, och de berättade hur allt detta ingår i en större och ännu obehagligare utveckling i ett allt mer trängt politiskt klimat. Många känner redan fruktan för en regering som agerar både maktfullkomligt och odemokratiskt, utan att ta hänsyn till grupper och minoriteter som känner sig trampade på av politiken. Även när det har med något så fullständigt allvarligt som Förintelsen att göra.
Det visar att någonting har gått allvarligt snett i Ungern. Fast det visste vi ju redan, särskilt om ni följt mina tidigare reportage och blogginlägg här.
Låter det förvirrande hur allt hänger ihop, eller bara intressant, finns reportaget att läsa här.
Monumentet. Och en protestbild med barn som deporterats av den ungerska staten, framför det. Foto: Joakim Medin
En nazistisk örn slår till nattetid
I skydd av mörkret installerades natten till idag den skandalomsusade, djupt kritiserade statyn över 70-årsminnet av den nazistiska ockupationen på Frihetstorget i Budapest. Så skedde nästan två månader efter utsatt deadline, då jag själv var på plats för att bevaka. Nästan dagliga protester sedan bygget påbörjades i april, chocken planerna orsakat hos landets judiska församlingar, och den ”oro” eller fördömanden som kommit från en rad ambassader och internationella organisationer, har inte stoppat regeringen från att genomföra projektet.
100 poliser ska ha spärrat av Frihetstorget kl 01, och en stor lastbil med släp dök upp med den färdiga statyn (gömd inuti en presenning): en försvarslös ängel (Ungern) som attackeras av en stor örn (Nazityskland). Så gick den tyska inmarschen och ockupationen till, ska vi tydligen i fortsättningen förstå. Någon allians mellan diktatorerna Horthy och Hitler fanns inte. Det änglalika Ungern kunde ingenting göra för att stoppa den tyska övermakten. Och alla (mestadels judiska) offer som sedan uppstod – officiellt är det nu över dessa och inte över nationen som statyn blivit rest – kunde inte ha räddats från örnens klor och koncentrationsläger. Trots att samma ungerska makthavare fick sitta kvar vid makten, när en halv miljon judiska medborgare sattes i tågvagnar.
Aktivister samlades i morse i anslutning till statyn. Vid lunchtid hade en större folksamling bildats, som försökte forcera metallstängslen. Direkt från protesterna skrev aktivistledaren Fruzsina Magyar, 60, till mig att polisen ställt sig ovanpå på hennes arm. Ingenting verkar få stoppa den ungerska regeringens ambitiösa historie(om)skrivning.
Kriminaliseringen av hemlöshet
Under maj månad har ett temanummer om det fattiga Europa sålts på Danmarks gator och torg, inför EU-parlamentsvalet. Tidningen Hus Forbi, som säljs av Danmarks hemlösa, har bl.a. fokuserat på EU:s åtgärder för social inkludering och mot fattigdom och hemlöshet. Här skrev jag och min kollega Thorkil Rothe (inte bara jag, som artikeln visar) tillsammans ett reportage om Ungerns unika kriminalisering av hemlöshet i landets konstitution. Där möter vi båda sidorna: Jutka som varit hemlös och arbetslös sedan sovjetkommunismens kollaps, och statssekreteraren som tycker lagändringen ger socialt utsatta en ny chans.
Reportaget går att läsa här.
Jutka. Foto: Thorkil Rothe
Ett gäckande monument
På plats i Ungern. Men helgen kom och passerade utan att det mycket kontroversiella nya monumentet på Frihetstorget i Budapest lyckades bli rest. Deadline sedan det först utsatta datumet i mars förlängts var den 31 maj, men ännu står alltså ingen ärkeängel Gabriel och en attackerade tysk örn på Szabadság tér. Men kritiken – som jag skrivit om tidigare – är lika stark, och idag fortsatte de dagliga protesterna vid byggplatsen. Liksom den tunga polisnärvaron ännu fanns på plats.
