Posts Tagged: Journalistik

Utdrag från ”Kobane”

…har dykt upp i både Expressen och Aftonbladet den senaste tiden. Båda lyfter incidenten i Qamishlo och Damaskus vårvintern 2015, och vad jag såg på insidan av den syriska regimens fängelseväggar. Hos Aftonbladet blev jag för första gången föremål för en PLUS-artikel. Utdraget i Expressen är en öppen artikel och den går att läsa här, för alla de som vill få en sneak peak in i boken – som handlar om många fler saker.

Namnlös

Kvinnan och IS

Igår fick jag en artikel publicerad i Aftonbladet Kultur, om kvinnan vs IS. Det är ett ämne som fått intensiv bevakning massmedialt, men oftast bara med utgångspunkt i några få och ständiga exempel. Dit hör hur jihadisterna gjorde tusentals yezidiska kvinnor till sexslavar, efter att de attackerat Shingal/Sinjar i augusti 2014. Dit hör även hur IS rent allmänt förtrycker kvinnor och har berövat dem rättigheter. Samt, det i internationella medier ofta upprepade påståendet att IS-krigare är rädda för att hamna i strid med kurdiska kvinnliga gerillasoldater, eftersom de nekas sin plats i Paradiset om de blir dödade av en kvinna. Det sista är en sensationsjournalistisk myt – vore uppgiften sann skulle till exempel slaget om Kobane inte ha varat i flera månader. Där fanns hela tiden kvinnliga YPJ-soldater som sköt på jihadisterna.

Men det finns två sidor av myntet. I kalifatet som IS utropat är kvinnan både slav och förtryckare. Det finns även många som är entusiastiska sympatisörer. Det är därför även kvinnor rest för att ansluta sig från omvärlden, inklusive flera dussin från Sverige. I själva verket har IS ett väldigt komplext förhållande till kvinnan.

I artikeln citerar jag ur en ideologisk pamflett om kvinnans mycket viktiga roll i jihad, som jag hämtat från IS vid fronten i Syrien, och berättar om al-Khansaabrigaden i kalifatets huvudstad Raqqa som ett exempel på där IS själva enrollerar kvinnor till sitt propagandaarbete och våldsmonopol.

Många människor uppfattar det som kontroversiellt i den västerländska delen av världen, att skriva om och analysera IS på sätt som komplicerar bilden istället för att göra den enkel och svartvit – med IS som halshuggande, hjärndöda (och manliga) monster. Det resulterar hittills mest i näthat från svensk extremhöger. Men för att förstå IS övergrepp och varför rörelsen ändå lockat folk både lokalt och från vår del av världen måste bilden kompliceras.

is

Tillbaka till Verkligheten

Bara några få dagar efter att jag evakuerats från det krigsdrabbade Kobane och korsat gränsen tillbaka till Turkiet, i tidiga oktober 2014, ringde Shang Imam från Verkligheten i P3 till mig. Hon gjorde en lång intervju där jag fick tala ut om risker och drivkrafter i journalistyrket. Intervjun tycker jag än idag står ut som en av de bästa.

Nu i april, 18 månader senare och när min bok med samma namn som staden jag lämnat kommit ut, återvände jag för en uppföljningsintervju hos Shang Imam och Verkligheten. Samtalet rörde nu främst vad som hände de där dagarna när jag försvann i Syrien, och sedan dök upp som fängslad hos Assadregimen i Damaskus. Om fortsatta drivkrafter och en ännu större förståelse för risker, när det som inte fick hända faktiskt hände.

Men tror jag att detta fängslande, som fått mycket medieuppmärksamhet, varit bra för min karriär, undrade Shang?

Både och, svarade jag. Jag har fått ett uppsving i mitt arbete. Men det är också ett problem för mig att mitt ansikte nu blivit känt i Mellanöstern och för regimer, som inte tycker om undersökande journalister. Där är det ofta mycket bättre att kunna smälta in anonymt i mängden. Och uppmärksamheten har också gjort att jag ännu tydligare kunnat identifiera cynismen i den bransch jag arbetar i. Varför var det ingen som ville bjuda in mig till några TV-soffor eller till jättemånga intervjuer, när jag och min fotograf blivit de enda utländska vittnena till evakuering av de folkmordsdrabbade yezidierna från Shingal? Eller när jag blivit det sista utländska vittnet till Kobanes sista dagar, innan gatustriderna mot IS började? Nej. (Med Verkligheten som uppenbart undantag.) Bara när jag själv hamnade i klistret – och förvisso fick se väldigt mycket intressant i regimens fängelsehålor.

Namnlös

”Kobane” – Releasefesten

Igår firades utgivningen av min debutbok ”Kobane – Den kurdiska revolutionen och kampen mot IS” med fest och författarsamtal, på Södra teatern i Stockholm. Medverkade i samtal om Kurdistan, Kobane, kriget i Syrien, IS och mycket mer gjorde Besir Kavak från Kurdiska redaktionen på Ekot (SR), Evin Ismail som är doktorandstudent vid Uppsala universitet och forskar om IS, och Pishko Shamsi som i fyra år arbetat för FN:s Syrienkommission (The Independent International Commission of Inquiry on the Syrian Arab Republic).

Hela författarsamtalet streamades live av Leopard förlag och kan ses nedan.

Att ligga i krig mot IS och knappt veta om det (och: ny krönikör hos ETC)

I början av april debuterade jag som ny krönikör i ETC Uppsala, när tidningen nu kommer under lokalt namn i min hemort igen. Vi är flera nya personer som knutits till tidningen. Min första text publicerades fredagen den 8 april och berörde det kontroversiella ämnet om IS trippelattentat i Bryssel den 22 mars, och hur jihadisternas attacker mot västerlänningar först började – genom att väst började bomba dem. Men hur många vanliga européer är egentligen medvetna om att vi faktiskt ligger i krig mot IS, och att det naturligtvis kan komma med blodiga konsekvenser för båda sidor?

Inte alls särskilt många, vågar jag och även andra hävda. Vi i väst matas ofta med mediebilder av att IS är monster som halshugger folk till höger och vänster, och att de dock samtidigt är vidskepliga harar rädda för att bli skjutna av kvinnor. Vi ser bara sällan några rapporter om den död och förödelse de västerländska (läs: främst amerikanska) flygbomberna åstadkommer på marken för både IS-medlemmar och oskyldiga civila. Inte heller talar våra regeringar om detta, utan bara om framgångar i kriget.

Åtskilliga regeringar och politiska profiler har gjort det till en vana att benämna IS som en ”sekt”, eller till och med ”dödskult” när Barack Obama talat. Många journalister har okritiskt hakat på dessa ordval. Sådana ordval riskerar leda till att IS egentliga styrka, utbredning, planer och strategier förminskas, eller kanske inte ens tas på allvar. Kanske är detta ett arv från den underbevakning av IS som fanns innan Mosuls fall juni 2014, vilket sannolikt också låg i USA:s och några andra västmakters intressen. Hade de erkänt IS verkliga utbredning redan innan denna tidpunkt hade de också behövt erkänna hur västvärlden förlorat kriget mot terrorn, och hur jihadisterna expanderat mer än någonsin innan invasionen av Irak 2003.

Det här var något jag också talade om förra helgen på den årliga SKUP-konferensen i Tønsberg i Norge, den norska motsvarigheten till svenska Grävseminariet. Jag och journalisten Kinda Haddad från det Londonbaserade Airwars, som dokumenterar västs och Rysslands bombningar i Syrien och Irak, ville båda betona att journalister behöver fördjupa sin bevakning av konsekvenserna av utomstående aktörers krig i området. Jag intervjuade Airwars för fyra månader sedan om dessa konsekvenser särskilt för civila, som väst då oerhört sällan tagit på sig ansvar för.

En förminskning av IS och deras samhällsbygge, och därmed automatiskt även av deras europeiska nätverk, är kanske att göra oss alla i väst en otjänst. Det betyder att folk gång på gång blir tagna på sängen när IS europeiska nätverk slår tillbaka efter att kalifatet bombas – och utan att alla européer ens förstår varför det sker.

”Kobane” – ny bok på Leopard förlag

Till sist, och äntligen, blev allting klart. När jag hade landat i Oslo förra fredagen kom ett sms från förlaget i Stockholm. Tryckeriet hade levererat alla kartonger och i dem låg min alldeles nya reportagebok: Kobane – Den kurdiska revolutionen och kampen mot IS. Själv fick jag inte se den förrän svintidigt på tisdag morgon, när jag medverkade i SVT Gomorron Sverige och programledarna höll upp den. Det var en surrealistisk känsla att sedan få hålla den i händerna.

Det här är min debutbok.

Jag började jobba med denna bok förra våren, först och främst genom att sammanställa allt material jag redan hade inifrån Syrien och om huvudtemat – kurdernas roll i det nuvarande kriget. Sedan blev det nya resor ner till Mellanöstern, och in i norra Syrien, för att samla mer material. I höstas började jag skriva på stycken som faktiskt kunde platsa i boken, och gjorde mer nödvändig research. Inte desto mindre har detta varit en svår bok att skriva. Alla sanningar om och från det syriska kriget är ännu präglade av den fortsatt pågående konflikten. Antagligen kommer vi att få lära oss många nya saker den dag våldsamheterna upphör. Åtskilliga år efter det, kommer vi sannolikt också kunna se på dagens händelser ur fler perspektiv än vad som kanske är möjligt idag. Dessutom ville varken jag eller förlaget att verket skulle bli någon tegelsten, som kanske skulle avskräcka vår fortfarande läsande del av invånare. Paradoxalt nog visade det sig ändå väldigt svårt att sammanfatta och redogöra för stora, komplicerade händelser och utvecklingar, med färre ord än många. Det har varit omöjligt att inkludera allting. Kriget i Mellanöstern – Irak, Syrien, Kurdistan, Turkiet – som jag tar upp i min bok är väldigt spretigt och innehåller många aktörer. Boken är därför lika spretig, men uppbyggd kring dess huvudsakliga teman med mina egna intervjuer och observationer, på ett sätt som jag hoppas gör det ganska lättläst ändå.

Kobane_2016

”Kobane” kommer ut i butikerna från och med nästa vecka, ifall inte någon redan hunnit ställa fram ett par exemplar. Den går redan att beställa hos bokhandlare online, eller via förlaget. Jag har redan hunnit ge några intervjuer till TV, radio och tidningar med anledning av släppet. Bland annat hos Gomorron Sverige, SVT, hos Nordegren & Epstein i P1, i Upsala Nya Tidning och i Dagens ETC.

När ska vi tala om IS och Saudiarabien?

Det här är en politisk pamflett, vars titel ungefär kan översättas till ”Regler som alla kvinnliga och manliga muslimer ska följa”. Den kommer från Islamiska statens shariaadministration i Wilayat Aleppo, det namn IS gett på Aleppoprovinsen i Syrien. Jag fann den och ett flertal andra pamfletter i samma provins 2015, i ett hus som IS-krigare sovit i bara dagen innan.

IMG_3649_2

Att döma av sitt innehåll är pamfletten ett slags studiematerial, för rekryter som inte så insatta i IS salafistiska ideologi. Den talar om behovet av underkastelse inför Gud, och av att känna till och förespråka profetens budord. Livsregler. Häftet förklarar att de som tillber andra gudar är kuffar, otrogna, och med dem måste alla muslimer helt enkelt ”bryta banden”. Genom fördrivning och dödligt massvåld, har IS själva tolkat det som. Hela pamfletten börjar med en hyllning till en enda man.

Innan Muhammad ibn Abd al-Wahhab levde människor i mörker. De kände inte till islam, eller Gud, fram till att Gud ville ta bort detta mörker. Gud sänder vart hundrade år en person som ska förnya islam för människorna, och en av dessa var Muhammad ibn Abd al-Wahhab.

ibn Al-Wahhab var en man som levde på den arabiska halvön under 1700-talet, och som skapade en ultrakonservativ väckelserörelse för att leda muslimerna tillbaka till vad han såg som (sunni)islams sanna kärna. Hans religiösa skola lever kvar än idag och går allmänt under namnet wahhabism. Under sin levnad inledde han ett samarbete med ett överhuvud för den inflytelserika släkten ibn al-Saud. 150 år senare hjälpte britterna samma släkt, ibn al-Saud, att komma till makten över stora delar av halvön som sedan döptes om till Saudiarabien. Landet har än idag wahhabismen som statsideologi, och är extremt konservativt och strängt religiöst. Saudiarabien har precis som IS en religiös poliskår som övervakar medborgarna, förtrycker kvinnor och förbjuder andra religionsutövningar. Rättssystemet är baserat på sharia, islamisk lag, precis som hos IS. Förbrytare straffas ibland med bara offentliga piskningar, men offentliga dödsstraff utdöms också för en stor mängd brott, precis som hos IS.

Namnlös

Det här är som alla ser ett kassettband, som jag fann vid frontlinjen söder om staden Hasakah i nordöstra Syrien, 2015. Det låg i skuggan av ett vattentorn som IS haft som utkikspost, och som amerikanskt flyg bombat sönder strax innan. Inspelat på bandet finns förkunnelser från en wahhabistisk predikant, om straffet för de som inte ber, och hur man ska leva enligt religiös renhet. I antologin ”Syrien – Revolutionen, makten och människorna” skriver Aron Lund att (dittills) icke-militant salafism bredde ut sig bland Syriens sunnimuslimer från millennieskiftet, genom predikanter från Saudiarabien och andra Gulfstater med en salafistisk närvaro, som förmedlade sina budskap genom parabol-TV. Uppenbarligen också genom inspelade kassettband som skickades in. Detta kassettband har syriska postkoder på sig som inte längre används, och har kommit till landet tidigare. Det är inspelat av Said bin Mesfar bin Mufrah, en predikant med ett mycket saudiskklingande namn.

Kalifatets ideologi och praktiker har inte uppstått från tomma intet. IS kopierar sina extrema inslag från Saudiarabien, och skruvar ibland bara till dem ytterligare.

Det här är det vårt för väststater att tala om, eftersom Saudiarabien samtidigt är en vän och allierad till västvärlden. Sverige slöt till och med sitt berömda avtal för att bygga en hemlig vapenfabrik i Saudiarabien.

Jag var med och talade i SVT Opinon den 24 mars, efter att IS genomfört sitt trippelattentat i Bryssel. Det var ett extralångt program som handlade om allt från hur Sverige ska behandla hemvändare från IS, hur fler ska stoppas från att ansluta sig till IS, och våra reaktioner efter Bryssel. Jag försökte lyfta Saudiperspektivet och andra frågor. Hela programmet går att se på SVT Play.

Filter

I det nya numret av Filter, för april och maj månad, som nu är ute i butikerna finns det med en intervju med mig om vad som egentligen hände den där veckan i februari 2015. Arresteringen i nordöstra Syrien, mötet med Islamiska staten, smuggelflyget till Damaskus och förhören i Assadregimens hjärta, innan kurderna genom en välbeprövad taktik lyckades få mig och min översättare Sabri fria igen och tillbakaflugna. Rånade, men fria.

Det är ett smakprov på vad som skall komma innan denna månads slut.

12440273_10153905805165071_2102029771386854266_o

Remnants from the Caliphate

A short but analytical piece of mine was published a week ago by Blank Spot Project, a Swedish media project specializing in covering lesser known stories and perspectives. One such story is – even if it should not be – a thorough explanation about what the Islamic State really is, what kind of society they constructed and where they find inspiration. Of course we already hear a lot of them, but most times the stories produced are oversimplified, made in great haste or simply ridiculous.

During 2014-2015 I have collected almost every object from them that I have been able to find, all over northern Syria. Sometimes weeks after the Caliphate soldiers left the scene, sometimes a day after, at least one time when they were only 50 metres away. In this piece I go through a collection of many things in my possession, and offer an insight into their new de facto state. This has now gone viral and and a panel talk is planned next week, among other things.

The question is, when I think of it – are they remnants or not, in the true meaning of the word?

You find the story here. And an interview with me here. Google Translate if you need to.

12489418_491637051009072_2763329980803351041_o

Joakim Medin: Communication in a mass communication society (TEDx Talk)

My talk att TEDxUppsalaUniversity in late November 2015 has now been edited and made it to Youtube and the the official TEDx Talk channel. I feel mighty good and hope a lot of people will see it – and question the time we live in. Even better, if people also make themselves agents of change because of it.

Below my photo of the Syrian Kurdish female fighters of the YPJ, rescuing the Yezidi refugees from Shingal mountain in early August 2014. Today super normal to publish photos of and report on. Back then, it was deleted from Swedish Public Service after two hours. Why?