Posts Tagged: Högerextremism
En vitmålning av fascism och Förintelsen?
Från Budapest kommer rapporter om att regeringen bara två dagar efter sin valseger påbörjat bygget av det mycket kritiserade 7 meter höga monument, som ska uppmärksamma den nazityska inmarschen för 70 år sedan. Och hur detta var början på tråkigheterna för landets alla offer under kriget – inklusive judarna.
Åtminstone är det så historiker, oppositionen (utom Jobbik) och Ungerns kvarvarande judar och Förintelseöverlevare ser på signalerna som monumentet sänder ut. De mycket högljudda protesterna mot detta och fler tveksamma projekt regeringen initierat med anledning av den ungerska Förintelsen 70 år, fick premiärminister Orbán att bromsa projektet tidigare i år. Nya ”dialoger” skulle föras efter påsk. Nu verkar sådana helt enkelt inte bli av, och monumentet har börjat byggas. Oppositionen och demonstranter har under veckan flera gånger saboterat byggplatsen och rivit ner stängsel.
Det här är en utveckling jag följt noga i flera månader. Hur detta också anses hänga ihop med en större och mycket medveten vitmålning och normalisering av Horthydiktaturen (1920-1944) kan man läsa i mitt reportage i Arbetaren från månadens början.
Status quo efter ett omtvistat val
Szia Magyarország. Intensiva dagar har passerat nere i Ungern, och nu sitter jag redan i luften på planet hem. Här mötte jag förresten Jenny Wrangborg, poeten och kallskänkan, som också varit nere i Budapest.
I söndags ägde Ungerns parlamentsval rum och resultatet förvånade väl få som följt opinionssiffror, politiska regleringar och den allmänna stämningen. Fidesz-KDNP fick överlägset mest röster, i ett klimat där den politiska apatin växer och färre medborgare än sist röstade. Fascistiska Jobbik fick över 20 procent av rösterna, och är därmed Europas nu starkaste högerextrema parti. Den breda center-vänsterkoalitionen lyckades bara skrapa ihop dryga fem procent mer än Jobbik.
Dagarna inför valet blev möten med politiska giganter. Jag såg premiärminister Orbán kampanjtala på Széchenyitorget i Győr, inför ett hav av rörda sympatisörer som skanderade hans förnamn. Kravlade under talarstolen när Jobbiks partiordförande Gábor Vona sporrade sina sympatisörer i södra Budapest, och intervjuade center-vänsterkoalitionens premiärministerkandidat Attila Mesterházy under hans sista kampanjdag. Ändå är jag rätt säker på att många ungrare upplevde ett betydligt mer lugn än jag gjorde. Visst fanns det partimaterial på många ställen (oftast med Orbáns ansikte på, kändes det som) men flera andra offentliga fenomen som normalt utmärker val saknades.Vissa kritiker ville till och med kalla det en parodi – en odemokratisk parodi. På söndagskvällen när stora delar av den internationella journalistkåren låg inbäddad hos Fidesz valvaka/fest, träffade jag den opposition som hjälpt till att avslöja ett valfusk inför den 6 april. Det var uppgifter som regeringen dock inte velat utreda.
I anslutning till valet publicerades nio av mina reportage från både denna och förra resan i svensk, dansk, norsk och finsk press. De berättar om en mycket omfattande politisk förändring och utveckling, som uppenbarligen gör omvärlden fortsatt starkt bekymrad. Bortsett från ordföranden för EU-parlamentets konservativa partigrupp, kanske.
Några av reportagen finns här, här, här och här.
Foto: Joakim Medin
Att blunda för nazism, och sedan öppna ögonen. Förhoppningsvis.
En upplyftande vecka har passerat. Så här dags, för sju dagar sedan, cirkulerade ett nytt reportage i Upsala Nya Tidning som bäst i våra sociala medier. Journalisten Gusten Holm hade skrivit en lång och granskande text, som pekade ut en rad missförhållanden i anslutning till Uppsalapolisens beslut i februari att lägga ner förundersökningen av en grov nazistmisshandel.
Den 10 augusti förra året tog ett femtontal nazister från Svenska motståndsrörelsen över gågatan i Uppsalas centrum, delade ut rasistiska flygblad och anklagelser om landsförräderi till förbipasserade, innan de grovt misshandlade en man som vågade riva sönder deras propaganda. Endast två poliser på plats för att bevaka Sveriges farligaste politiska våldsgrupp var inte nog för att förhindra misshandeln med slag och flaggskaft, eller för att gripa en enda av nazisterna. De kunde i lugn och ro marschera därifrån. I december meddelade Uppsalapolisen att vittnen inte kommit till förhör, och utan sådana och utpekanden kunde förundersökningen inte röra sig framåt. I februari lades allting ner.
Jag själv råkade bli vittne till hela historien, när jag av journalistiskt och antinazistiskt intresse fanns på plats med min kamera när SMR var där. Ett tips från en journalist till en annan, om att polisen helt enkelt talade osanning, satte denna boll i rullning. UNT-reportaget avslöjade hur Uppsalapolisen inte förhört en enda nazist från SMR. De hade inte gjort någon ordentlig analys av filmerna från min vän som också varit där, ljög om att gärningsmän inte hade pekats ut, förnekade en egen polisrapport om att en nazist ska ha fritagits från gripande, och hade inte alls samverkat med Söderortspolisen – trots att samma SMR i december låg bakom attacken i Kärrtorp. Dessutom hade de inte alls försökt kalla in mig eller min vän till förhör.
Redan i måndags, dagen efter repet, meddelade Uppsalapolisen att förundersökningen återupptas. Den här gången av en åklagare, eftersom de själva tydligen inte ”ska ha vänt på alla stenar i det här fallet”. Under veckan har fallet fått stor uppmärksamhet både lokalt, i flera stora dagstidningars ledare, och i den nu pågående debatten om nazistvåldet. Nu fick det verkligen vara nog.
Vi vet fortfarande inte vad som kommer ur detta, men vi kan peka ut flera viktiga fenomen idag. Dels hur viktig – och nödvändig – medier visat sig vara för att driva på en opinion och andra tankar (?) hos vårt rättssystem när det gäller nazistvåldet. Dessutom en häpnadsväckande tajming hos samma rättssystem och svensk polis, att ta dåliga beslut i helt fel tider: en nedlagd förundersökning av SMR:s misshandel i Uppsala samma vecka som Kärrtorpsrättegångarna mot samma organisation påbörjades. Ett skrotat åtal mot en SMR-ledare för grov misshandel av en kommunpolitiker i Ludvika, tre och en halv dag efter de nazistiska mordförsöken i Malmö. När samma SMR-ledare redan befann sig i rätten, för att också ha lett attacken i Kärrtorp.
Signalerna som sänds ut är att polisen och rättssystemet inte ger nazistvåldet den prioritering det förtjänar – oavsett att samma våld legat bakom Sveriges samtliga politiska mord de senaste 30 åren. Här nedan är UNT:s reportage, med ett av de 300 foton jag tog (och sedan gav till Uppsalapolisen). Min upplyftande vecka skulle fortsätta, om en förändrad prioritet kunde komma efter detta.
Ett samtal om näthat, granskande journalistik och antirasism
Imorgon är det söndag, och snart har 17 000 människor anmält att de då ska dyka upp i Kärrtorp för en ny Linje 17-demonstration mot nazism och rasism. Dessutom för att protestera mot förra söndagens våldsamma attack på samma plats, från nazistiska Svenska motståndsrörelsen.
Nazisterna i SMR får flertalet av sina nya medlemmar genom nätet, om man får tro dem själva. Rimligtvis hämtar de också mycket av sin näring från samma nätforum och vinklade sajter där hat, rasism och konspirationer göder även andra delar av den svenska extremhögern. Därför var det väldigt intressant att i början av denna vecka få intervjua Researchgruppen, som nyligen i Expressen kunde avslöja att vissa av landets mest aktiva näthatare också är (eller var) politiker för SD. Så kunde man visa bara efter ett långt och intensivt grävarbete, som få eller inga traditionella medieföretag idag själva skulle gå in i, där det ofta handlade om att följa folk in i deras egna miljöer och tankevärldar.
Det blev ett givande samtal, om det högerextrema näthatet och konsekvenserna utanför nätet, om antirasism, och vilken roll en granskande journalistik kan – eller bör – spela i allt detta.
Allt finns att läsa här.
Svenska motståndsrörelsen i Kärrtorp, och i militärläger i Ungern
Gårdagens våldsamma attack i Kärrtorp, när ett gäng militanta nazister i Svenska motståndsrörelsen (SMR) slog till med stenar, knivar, flaskor, knallskott och bengaler mot en fredlig antirasistisk demonstration, chockade många. Lokalbor som tröttnat på att SMR fyllt området med misshandel, hat, svastikor och annat klotter ville manifestera sin avsky mot deras ideologi. Då slog SMR till hårt mot demonstrationen – hela civilsamhället som slutit upp.
Kanske kom attacken ändå inte som en överraskning för en del, som följt SMR och deras aktioner. Organisationen är den mest militanta inom dagens vit makt-rörelse, som i sin tur ligger bakom det grövsta politiska våldet (och samtliga av dess mord) i Sverige. Det gör SMR till den farligaste politiska gruppen idag. I det tunga bagaget påträffas dråp, grov misshandel, omfattande vapengömmor, hot, hat, skadegörelse och åtskilliga brott mot vapenlagen – medlemmarna uppmanas att bära kniv.
Ändå gjorde polisledningen en grov missbedömning av SMR, och hade igår avsatt alldeles för få poliser till Kärrtorp. SMR kunde samla och beväpna ett stort antal av sina anhängare inför en attack, utan att bli påkomna eller stoppade. En sådan underbemanning av poliser har tyvärr varit ett återkommande problem. Och av någon anledning verkar erfarenheter från Farsta, Ludvika, Gävle, Umeå, innerstockholm och så vidare, ändå inte leda till en nationell omprioritering.
Här ska jag därför tipsa om en text jag publicerade för dryga sex veckor sedan, som dels fokuserar på hotbilden från SMR, men också avslöjar detaljer från ett nazistiskt militärläger i Ungern som SMR deltog i sommaren 2013. Lägret arrangerades av nazistiska MNA, Ungerska nationella fronten, och iklädda uniformer fick de svenska nazisterna delta i bland annat militärövningar, befälsinspektioner och vapenhantering. MNA låter ibland deltagare öva på även stridsteknik i bebyggelse, och granatkastning.
Sett i skuggan av gårdagens händelse, och med kunskaper också om deras internationella militärträning, kanske fler i samhället nu får upp ögonen för det våld SMR kan och vill vara benägna till.
