I mitten av maj publicerade jag en ny artikel hos Aftonbladet Kultur, där jag analyserade några av de finansdokument och bokföring som jag funnit hos IS, Islamiska staten, i norra Syrien. Massmedier i omvärlden har många gånger fokuserat på att mest beskriva det rent militära kring IS, deras extrema våldet, deras övergrepp eller liknande sidor hos jihadisterna. Det har kanske varit oundviktligt – det är ju trots allt krig – och en sådan slags bevakning har IS själva velat ha, att döma av deras känsla för sociala medier och medieeffekter.
En sådan bevakning har dock gjort att andra, intressanta sidor hos IS fått mindre uppmärksamhet. Ett exempel är deras ekonomiska sida: vad IS har för inkomstkällor, ekonomiskt system och politisk vision bakom det – och hur en av deras största fiender kanske blir de ekonomiska problemen och ouppfyllda löften, som fällt många regimer och makthavare förut. Läs artikeln här i Aftonbladet.
Ännu en gång fick jag chansen att understryka den stora och viktiga betydelsen av att skriva reportage och analytiska texter på plats, snarare än på distans. Då får man chansen att stå i ett litet hav av hemmagjorda raketer och granater i Syrien, och hitta egna bevis på Islamiska statens militära expansion, samt mycket konkreta exempel på hotbilderna detta innebär.
I mitten av månaden ringde Upsala Nya Tidning upp mig för en intervju, och i personporträttet efteråt kunde jag både propagera för på den stora betydelsen av denna plats-journalistik, samt rikta häftig kritik mot den återkommande cynismen i mediebranschen. Den har gjort mig besviken gång på gång.
Samma sak när mitt fackförbunds tidning Journalisten ringde upp mig för en intervju.
Under sommaren har flera av hans reportage från Syrien publicerats i svenska tidningar, flera av dem har gått i Dagens ETC. Han rapporterade bland annat om massakern på 251 civila i Kobane i Dagens ETC.
– Jag kom till Kobane en månad efter massakern. Då var jag den första utländska journalisten på plats. Det säger en del om nyhetsvärdet. Att civila avrättas på barbariska sätt i Syrien är inte en nyhet längre. […] Hur kan det komma sig att en liten frilans från lilla Sverige är den ende journalisten som sedan åker för att dokumentera massmordet på plats, efter all uppmärksamhet världspressen tidigare gav staden?
Torsdagen den 1 maj intog superkonserten Progglådan Live den svenska huvudstaden och Cirkus. Vad som började som en gigantisk CD-box i fjol har nu blivit ett kanske återkommande livearrangemang, med musikerna bakom låtarna. Men också med nyare musiker, som delar proggrörelsens visioner om modiga kulturyttringar – gärna för progressiv samhällsförändring och solidaritet. Det var ingen slump att superkonserten förlades till just arbetarrörelsens internationella dag, under Sveriges supervalår, och under de fyra timmarna på Cirkus dedikerade flera av musikerna sina nummer till kampen mot utförsäkringar, mot vinster i välfärden, mot förvärrade sociala orättvisor. Som avslutning framförde alla 25 eller så artister ”Staten och kapitalet” tillsammans med kvarvarande medlemmar i Blå Tåget, som skrev låten. Publiken stod upp i sina stolar för att sjunga med.
Inför konserten intervjuade jag Blå Tåget, Nike Markelius och initiativtagaren Coste Apetrea för att veta mer om bakgrunden, proggrörelsens värderingar, och hur vi ska betrakta dagens samhälle. Det reportaget kan man läsa i Dagens ETC.
Foto: Joakim Medin
I helgen som passerade inledde Studentradion 98.9 i Uppsala sin jubileumsvecka för att fira 30 år som radiostation. En hel temadag hade arrangerats där Annika Lantz livesände sin Lantzkamp, och det blev även ett hetsigt panelsamtal om radions framtid och digitalisering. Det verkar inte lätt alla gånger. Jubileet uppmärksammas också genom att en ny, fin pocketbok släpptes i lördags. Den går igenom de gångna 30 åren, hur och varför stationen startades, och hur musik- och radioklimatet såg ut både då och har utvecklas efteråt. På temadagens eftermiddag blev det författarsamtal där publiken fick ställa frågor.
Jag är oerhört stolt över att själv få medverka i denna bok, med en intervju av Annika Lantz och ett kapitel om musikens roll och utveckling på stationen genom åren. Hur vissa fantaster verkar ha varit svältfödda på sin musik, därför startade en egen radiosatsning när lagen så tillät, och hur allt så småningom gick från kommersiellt till härligt alternativt. Men också hur de tidiga sändarna hoppades påverka resten av etern när det gällde privat radio. Fördjupat hopp om bättring väcktes efter att regeringen Bildt klubbat igenom radiorevolutionen 1993, som öppnade fältet för privata storsatsningar men också spekulation och profitintressen. Idag fick flera gamla pionjärer på 98.9 halvbittert konstatera att samma likriktning de velat röra sig bort från ännu en gång definierar majoriteten av alla stationer.
Boken kanske därför kan ses som ett lokalt exempel från en radioutveckling i hela landet. Samt ett stycke svensk musikhistoria om indiepopens framväxt och stora betydelse – att det var om just detta jag nu fått debutera som författare känns helrätt.