Besöket till Suruç, den kurdiska tvillingstaden till Kobane på den turkiska sidan gränsen, blev en liten konfrontation med känslor. Det var märkligt att se den krigsdrabbade staden igen, fast nu från utsidan. Från Press Hill och Vanliga Människor-Hill kunde vi se den stå i brand, och i all egen stillhet tydligt höra skottlossningarna från kriget. Ytterst surrealistiskt, liksom incidenten med den arge guvernören från Urfa.

Reportageresan innebar mycket jobb. Jag intervjuade Aisha Efendi, viktig kurdisk ledare i Rojavas sociala revolution och gift med PYD-ledaren Salih Muslim. Det var tredje gången vi möttes; tidigare i Kobane, och innan des i Rumeilan, Cezirekantonen i somras. Tillsammans med Tove besökte jag både det flertal flyktingläger som Suruçs kommun, styrd av det kurdiska vänsterpartiet BDP, öppnat, liksom det enda lägret i drift som det statliga flyktingorganet AFAD hittills öppnat. I det senare var missnöjet stort över brister och problem, och turkiska soldater vaktade i utkanterna. Vi nekades en rundvandring för att själva överblicka situationen.

I ett flyktingläger träffade jag en 67-årig bonde från Kobanes landsbygd, som nyss sårats som YPG-soldat för femte gången i försvarskriget mot DAESH/ISIS. En annan sårad YPG-soldat mötte jag i ett privat hem. En advokat som jobbade med flyktingmottagandet sa att flera sårade gömmer sig eller håller sig undan på sådant vis. En frivilligläkare vid Suruçs sjukhus sa att ett flertal kurder från Rojava arresterats av turkisk polis, även en sårad patient. Anledningen är rimligtvis det hot dessa självstyrande, frihetskämpande kurder anses utgöra mot Turkiet, som har sina egna frihetstörstande kurder. Flera jag intervjuade menade också att det är dessa tankebanor som ligger bakom ett medvetet bristande flyktingstöd till Kobanes kurder, liksom ett aktivt förhindrade av att släppa fram medicinska hjälpleveranser till Kobane.

Och jag besökte en begravningsceremoni för en ung man som stupat i Kobane, men avlidit först på den andra sidan gränsen. Hans pappa lämnade ett starkt avtryck.

Flera reportage har kommit eller ska komma i Dagens ETC – ett av dem går att läsa här – och mer kommer på annat håll. Från Kurdistan flög jag till Ankara, där jag jobbat för annat skrivande de senaste dagarna, och därifrån flyger jag nu till Uppsala. Flygtimmar.