Tågresorna har gått både runt Mälardalen och genom Mellansverige de senaste veckorna. Jag har varit inbokad att föreläsa i Uppsala, i Norrköping, i Kista och på Nacka gymnasium för 130 elever. Norrtälje FN-förening bokade mig till en seminariekväll om krig och fred och Syrien på FN-dagen, med bl.a. Maj-Britt Theorin. I helgen som passerade var jag i Göteborg och pratade både för en kurdisk förening och sedan offentligt på Sjumilahallen. Om detta skrev GP. Vid alla tillfällen har det handlat om Kobane och de större frågorna om ISIS, Rojava, Kurdistan, PKK, Irak, Syrien med mera.

I måndags kväll arrangerade Utrikespolitiska föreningen i Uppsala tillsammans med föreningen Bonî Sêv ett panelsamtal på Ekonomikum, Uppsala universitet. Ämnet var framstegen hos ISIS, det lokala motståndet från kurderna, och Turkiets roll vs PKK och Barzani. Kurdo Baksi, Yekbun Alp och jag medverkade och moderator var journalisten Khazar Fatemi, som gjort ett mycket bra arbete i samma regioner jag själv besökt. Om detta skrev UNT.

Hörsalens 300 stolar blev snabbt upptagna, så att folk fick vända i dörren. Efteråt kom åhörare fram för att skaka hand och ställa fler – och bra – frågor, och det har hänt vid varenda föreläsning hittills. Jag kan märka en tydlig skillnad nu, mot hur intresset såg ut bara så sent som i augusti. Och fler föreläsningar blir det, runt om i landet. Krigsutvecklingen i Irak, Syrien och Kurdistan har blivit något som angår många fler, och framför allt har intresset för kurdernas organisering vuxit. Men kanske också aggression mot detta, samtidigt. Under panelsamtalet i måndags fanns ordningsvakter på plats i lokalen, sedan universitetets ledning fruktat att ”etniska meningsskiljaktigheter” kunde uppstå och skapa oro.

Kvällen blev dock lugn. Häftiga känslor uppstod bara i min mage, när jag äntligen fick en egen traditionell UF-mugg som tack för min medverkan. Jag har sett en miljon sådana delas ut under min egen studietid i Uppsala.