Då kan man se så här härjad ut efteråt, när man slutligen landar hemma på Arlanda igen och smiter in för en selfie på toaletten. Ännu en gång missade jag en svensk sommar, för att få en i norra Syrien istället. Med mig hem har jag burit på ett tungt bagage, inte bara i form av väskor. Men tummen upp får symbolisera allt det goda arbete jag känner att jag gjort i nära två månader, för att dokumentera och skildra den syriska flyktingkrisen, den humanitära situationen, biståndsarbetet, närgångna blickar på Islamiska staten, stormaktspolitiken, det allt mer expanderande kriget i regionen, och mycket mer, i hela tvåflodslandet mellan Eufrat och Tigris. Inte utan några små missöden – det vore konstigt annars – men ingenting i stil med händelsen i februari.

Det här känns fortsatt lika viktigt.