Det här pressmeddelandet gick ut i måndags, när PK Väst gick ut med att jag skulle få deras årspris för mina reportage från Syrien under 2014. Deras motivation till varför gjorde mig väldigt rörd:

Motivering:
I sina reportage återger Medin de krigsdrabbades vardag, deras drömmar och mardrömmar med en stilistik förmåga och närvaro som gör den syriska mardrömmen inte begriplig, men åtminstone något mindre svår att ta in.

Jag skriver ”utmärkelse” och inte bara en prispeng i rubriken, eftersom det är just så jag ser det. En utmärkelse eller en bekräftelse som denna visar att det en journalist skriver om faktiskt kan betyda mycket, skapa någon förståelse och påverka människor, betyder mer än någon materiellt. Det visar oss ännu en gång hur viktig rapportering på plats är för att vi ska förstå lite mer om våra medmänniskor, systrar och bröder, deras livssituationer och umbäranden.

Lika mycket betyder läsarna, som många gånger hört av sig via email, på Facebook eller på andra sätt för att visa sin uppskattning och sitt stöd. Eller så kommer de fram och säger det efter föreläsningar. Jag talade på ETC:s första majfest i år, i Stockholm. Om mina resor till Syrien, om situationen där för folk och fängelsefångar, med mera. Efteråt kom 70-åriga Lena fram för att hälsa, och några dagar senare skrev hon också. Jämte arbetsmoral och personliga drivkrafter är det sådant som ger energi för att kunna jobba varenda dag. Att vanliga människor faktiskt läser och lär sig – folkbildning som rör upp varma känslor i magen på en före detta gymnasielärare.