För några dagar sedan firade Dagens ETC ett år som ny dagstidning. Det innebär en seger för alla de som velat se en tidning med möjlighet att lyfta nya/fler perspektiv etableras i Sverige, och en seger över den pessimism som sagt att sådana projekt är omöjliga i dagens samhälle, med dess ökända tidningsdöd.

Vårvintern 2013 arbetade jag som praktikant på ETC-redaktionen i Stockholm, när man ännu gav ut veckotidningar men just lanserade dagstidningsprojektet med en stor fest i Stockholm. Tiden där var lärorik med spännande artikelprojekt. Om Sveriges ökade inkomstklyftor och hur ett av Sveriges elitföretag försvarade detta med ”Zlataneffekten”. Jag fick skriva min första kulturartikel på den internationella kvinnodagen. Och jag fick även möjlighet att sitta med helt egna projekt, som en granskning av den okontrollerade svarthandeln med läkemedel efter att Alliansen avreglerat apoteksmonopolet.

Nu i januari hämtade jag upp en bok på redaktionen som ETC Förlag gett ut, som samlat några av de bästa texterna från året i pocketformat. Där finns mitt reportage ”Vi står inför ett folkmord” med, som jag skrev inifrån Kobane i början av oktober, när jag som Dagens ETC:s utsände blivit den sista utländska reportern på plats i staden.

Under 2014 har jag i samma tidning skrivit reportage och artiklar om bland annat flyktingströmmar, kampen för demokrati, om statligt förtryck, proggrörelsen, och framför allt om kurder och kampen mot Daesh/ISIS. Från Libanon, Ungern, Sverige, Honduras, Kurdistan – Irak, Syrien och Turkiet.

Jag är övertygad om att vissa av dessa texter inte hade kunnat bli publicerade på några andra håll i landet – åtminstone inte i en dagstidning. Precis som Johan Ehrenberg själv sagt, finns det verkligen inte några objektiva nyheter eller nyhetsval i svensk dagspress. I slutändan är det alltid någon som säger ja eller nej till ett artikelförslag, en viss vinkel, perspektiv eller ens formulering – utifrån politiska kriterier eller ”klick-faktor”. Eller så upplevs kanske ett litet frilansarvode helt enkelt kosta mer än bevakningen av en svart fläck eller bortglömd plats är värd. Vi är nog många som kan vittna om sådana exempel. I en sådan situation är det en vinst både för oss som arbetar, för omvärldsförståelsen och för demokratin, med en ny rödgrön morgontidning i hyllan jämte de dominerande blå.