PKK-spåret

Kurdistans Arbetarparti, PKK, och dess gerilla är inblandat i mycket av det som nu händer i Irak och Syrien. PKK har tillsammans med sina politisk-militära systerorganisationer i Rojava, syriska Kurdistan, tagit upp en väpnad kamp mot de mordiska fundamentalisterna i ISIS. En redan trängd rörelse, bekämpad av de omgivande regimerna i decennier, som går på offensiven för att mota undan en extrem armé även västvärlden känner sig hotad av.

Detta PKK-spår i den stora och komplexa situation som det sammanhängande kriget i Irak och Syrien utgör, är givetvis väldigt intressant. Utvecklingen kan ruska om traktens maktbalanser, och har fått uppmärksamhet internationellt. Likaså ibland i den svenska bevakningen, men många andra gånger är det tyst. En viktig anledning är förstås PKK:s kontroversiella status i Sverige och väst-internationellt. Rörelsen är stämplad som terrororganisation av USA och EU. Och i Sverige etsade sig ett betydligt äldre ”PKK-spår”, det från utredningen efter mordet på Olof Palme, fast i mångas minne trots att det inte ledde till någonting.

Förra månaden hade det faktiska inbördeskriget mellan PKK och den turkiska staten pågått i 30 år, sedan gerillastyrkor genomförde sin första organiserade attack i augusti 1984. Jubileer ska aldrig underskattas inom journalistiken, och just detta 30-årsdatum var en tidig anledning varför jag och Thorkil Rothe redan i våras bestämde oss för sommarens reportageresa till Kurdistan. Hur såg situationen ut idag? Vilka frågor låg bakom dagens kamp, hur såg möjligheterna till en fred ut, och hur har regionens dramatiska utveckling de senaste åren påverkat saker?

På olika vägar kunde vi under juli och augusti månad ta oss till de kurdiska områdena i både Irak, Syrien och Turkiet, för att finna en röd tråd i ett mycket gammalt motstånd och kamp för samhällsinflytande, demokrati, och inte minst rätten till sin egen kultur och sitt språk. Uppe i Kandilbergen, södra Kurdistan/norra Irak, intervjuade vi även en av de högsta PKK-ledarna om dessa frågor.

Att ISIS bestämde sig för att gå på offensiven när vi samtidigt fanns på plats, var en viktig händelse men ren slump. Detta gav oss dock en ganska unik möjlighet att sammanföra flera olika utvecklingar. Och inte minst, med helt egna ögon se hur PKK och dess vapensystrar och -bröder undsatte de ISIS-jagade yezidierna från döden i Shingalbergen och in i Syrien.

Ett reportage som kommit i Arbetaren finns att läsa här.

När vi dessutom besöker Makhmour Camp, bara dagar innan flyktinglägret erövrades av ISIS, finns med i finska Ny Tid där repet delats upp i en första del här och en andra del här.

Kandil                                   Foto: Joakim Medin

 

Comments are Disabled