Ett myller av protest- och gräsrotsrörelser har uppstått i Ungern de senaste åren. Både konservativa, liberaler, gröna, extremhögern och socialister har vid något skede haft just sin tid på gatorna, har jag fått höra. Men trots detta är det ännu bara 40 procent av ungrarna som vet hur de ska rösta i valet nästa månad, om vi får tro en opinionsundersökning i januari. Åtskilliga funderar på att inte gå till någon vallokal över huvud taget, då det finns en utbredd besvikelse över det politiska klimatet och utvecklingen. Folk har tappat förtroendet för vänstern, för högern, sätter sitt förtroende till enbart högerextrema Jobbik, eller till ingen alls.

I det senaste numret av Re:Public publicerar jag ett reportage om hur vissa av de nya progressiva rörelserna agerar i den här situationen. Historisk, patriotisk och nationalistisk symbolik återanvänds eller tas tillbaka från i främsta hand Fidesz, som tidigare lagt beslag på den. Det här ska väcka intresse och en ny förståelse hos ett stort lager missnöjda eller politiskt apatiska ungrare om vilket samhälle de lever i, eller är på väg mot. Så har idéer fötts om att störta en fyra meter hög staty av Viktor Orbán/Josef Stalin, eller att väcka liv i ett 500-årigt bondeuppror.

Om detta berättade jag i söndags under en ny föreläsning, på en temadag i Uppsala. 40-50 personer satt i publiken, som också ville veta mer om den minoritetsbestraffande ”Érpatakmodellen” som ska bli nationell politik hos Jobbik, om regeringens minnesår för Förintelsen som fördömts som vitmålande historierevisionism, och om annat de hört lite om i svensk rapportering. Så här dags om fem veckor vet vi hur väl både Jobbik och sittande regering lyckats i valet.

Repet finns här.