Igår var det val i Honduras, och idag släpper jag lös min nya webbsida. Kopplingen mellan dessa två är väl inledningsvis bara uppenbar för mig själv. Statskuppen som inträffade i det centralamerikanska landet den 28 juni 2009 var en världsnyhet några få dagar, särskilt när den då avsatte presidenten Manuel ”Mel” Zelaya under dramatiska omständigheter försökte återvända till sitt hemland, från den exil dit kuppmakarna sänt honom. Sedan glömdes landet i stort sett bort igen, förpassat till sin tillvaro som stereotypisk ”bananrepublik”.

Men med under – och i – den första veckans enorma mobilisering mot statskuppen 2009, var av en händelse även jag. I huvudstaden Tegucigalpas centrum och ytterområden dokumenterade jag demonstrationerna mot regeringsarmén och parlamentets konservativa krafter, intervjuade jag ditresta bönder och strejkande lärare, och såg jag hur protesterna snart resulterade både i dödlig skottlossning från armén och i att en motståndsrörelse hade fötts. Igår gick motståndsrörelsen till val, som partiet Libre med ”Mel” Zelayas hustru Xiomara som presidentkandidat.

I skrivande stund vet vi inte hur utgången blivit. Men för min del innebar de där dagarna att ett definitivt och djupt intresse för journalistik väcktes, som jag sedan kunnat utveckla. Fotot på startsidan har jag tagit själv, från den åttonde dagen av protester i Tegucigalpa och bara några timmar innan att 19-årige demonstranten Isis Obed Murillo sköts ihjäl. På flera sätt var det slutet för en sak, och starten för något nytt.