Fem år efter statskuppen

Så kom då femårsdagen av statskuppen i Honduras. Redan den 26 juni arrangerades ett stort övertagande av en vägkorsning i södra Tegucigalpa. Bilar och bussar, inte sällan tutande i sympati, dirigerades om. Först kom polis, sedan militär, sedan militärpolis till platsen. De senare hade inte några kravallsköldar med sig, bara vapen. Från vägkorsningen gick ett demonstrationståg hela vägen bort till ett stängsel vid landningsbanorna hos flygplatsen Toncontín. Platsen är för många idag känd som Plaza Isis Obed Murillo – just här sköts den 19-årige demonstranten i sitt huvud av soldater, och blev kuppens första dödsoffer den 5 juli 2009. Jag själv var då ett stycke längre upp för vägen, och träffade Al Jazeeras fotograf när han kom tillbaka. Flämtande efter luft på grund av tårgasen, och halvt i chock efter att ha sett rubbet.

Den 28 juni arrangerades en stor protestkonsert i San Pedro Sula, som fyllde hela framsidan av Parque Central. Eller Parque Libertad, som den kallas av somliga. På scenen stod lokala och latinamerikanska band, och där ställde sig även expresident Mel Zelaya med en gitarr och Comandante Che Guevara på sena eftermiddagen. Det hölls tal om ett folk som aldrig kan ge sig, om landets stora orättvisor, och den ohållbara utvecklingen de senaste åren.

Motståndsrörelsen som föddes ur kuppen lever ännu, men ändå krävdes det särskilda minnesdagar som dessa för att kunna se rörelsen i sin helhet. Varken den eller Honduras i övrigt demokratiska och reformsinnade rörelser har blivit tystade av de fem senaste årens förtryck, förklarade många för mig. Istället är det landets övriga extrema problem som gör att sympatisörer kan ha svårt att synas, engagera sig, eller ibland inte ens är i landet: fattigdomen, arbetslösheten, migrationen till USA. Och ibland även hotbilden – kanske speciellt i San Pedro Sula, staden med flest antal mord per capita i hela världen.

Om detta och mer har jag skrivit flera artiklar som publicerats i dagarna, och sitter just nu med ännu en. Till denna ringer en mening fram och tillbaka i mitt huvudet, som expresident Zelaya sa när jag fick intervjua honom: Honduras är en ”failed state”, eftersom en stats första åtagande måste vara att respektera rätten till liv.

IMG_9952                                                        Foto: Joakim Medin

 

Comments are Disabled