I kurdiska Rojava, norra Syrien, verkade få människor förvånade över det slut på vapenvilan och nya våld som blossat upp mellan PKK och den turkiska staten den senaste tiden. Det är ett våld med gammal grund. Men besvikelsen har varit påtaglig över den väg vissa känner USA har tagit, när president Obama och president Erdogan nu letat sig något tillbaka till varandra.

Alla vet redan, utan att något offentliggjorts, att PKK och USA samarbetat i sina aktioner mot IS sedan i sensomras/höstas. De kurdiska vänsterstyrkorna visade sig oumbärliga vid fronterna mot IS vid Shengal, Maxmur och Kirkuk, och det PKK-kopplade YPG vägrade ge upp i det omringade Kobane. Realpolitiken gör nu att det samarbetet för tillfället fortsätter, samtidigt som USA gett stöd till Turkiets militära aktioner mot både PKK i irakiska och Kurdistan och Turkiet, och mot ett fåtal YPG-baser i Rojava.

Det har känts i luften att någonting varit på väg att hända, och utvecklingen hör samman med ”kurdfrågan” i Turkiet, med den turkiska statens bemötande av Kobanekrisen ända sedan i fjol, med Turkiets inblandning i Syrienkriget, med valframgångarna hos pro-kurdiska partiet HDP i Turkiet, och annat. Beroende på hur planerna nu fortlöpet med den omtalade ”IS-fria säkerhetszonen” i norra Syrien, kan saker bli ännu lite mer invecklade. Två artiklar jag skrivit om detta finns publicerade online.

”USA:s dubbelspel i kriget om Syrien”

”Våldet i Turkiet vilar på en gammal grund”