I förra veckan kom jag hem från Ungern, efter en reportageresa där som varat under nästan en hel månad. Jag har inte hunnit skriva några rader under de närmaste dagarna därefter. Och jag gjorde det inte heller under hela tiden där, då jag tycker det är oklokt att äventyra arbete eller möten genom att visa folk vilket slags jobb som redan blivit gjort. I slutet av vistelsen väntade ju trots allt en intervju med regeringens statssekreterare, i Budapests ståtliga parlamentsbyggnad.

Resan har varit väldigt intensiv, full med nya intryck, upplevelser, och massvis av jobb. Det blev få lediga stunder för mig och min själsfrände till fotograf. Resultatet av det kommer att hamna i nära tio olika tidningar, hittills, i Danmark och Sverige under de kommande veckorna eller månaderna. För det finns ett växande intresse för Ungern. Landets politiska utveckling har fått en allt större uppmärksamhet, då det passar in i ett större mönster vi kan se inte bara i Östeuropa, utan över hela Europa. Fast inte så sällan med en liten extra, extrem touch på det hela.

Vi såg en judisk man kuppa igenom en aktion på internationella minnesdagen för Förintelsen, i protest mot regeringens planer för att uppmärksamma 70-årsminnet av deportationerna av Ungerns judar. Vi har sett medeltida ghetton där romer tvingas bo, exkluderade från ett samhälle där de behandlas allt värre. Vi har promenerat i en park döpt efter en allierad till Adolf Hitler. Vi har talat med regeringen, med regeringens opposition, och besökt insidan av ett av landets största härbärgen för hemlösa. Elit har kontrasterats mot pyramidens botten. Pyttesmå och stora demonstrationer har skakat huvudstaden, och bemötts både med likgiltighet och sympatitutande bilar – av en polariserad befolkning, där det sägs att vissa ännu har kvar en kämpaglöd, medan andra helt tappat tron på politiken.

Vissa saker har varit helt unika för Ungern, andra inte, men tillsammans bygger det upp historier väl värda att berätta för fler. Hur vi miste vår hyrbil till gränspolisen och tvingades tillbringa en hel natt utomhus i ukrainsk råkyla, det är dock en historia reserverad bara mina vänner.