A Rojava representation office in Sweden

…was inaugurated with great fanfare in the capital Stockholm, on 17 April. The opening also concluded a week-long visit by YPJ Commander Nesrin Abdullah and a Rojava diplomatic delegation in Sweden, and in total a six week long tour in several European states.

I contributed to ARA News with a story about the inauguration, seen as a first step to a Syrian Kurdish ”embassy” to Sweden.

13020534_10154159279633872_806277966_n

Att ligga i krig mot IS och knappt veta om det (och: ny krönikör hos ETC)

I början av april debuterade jag som ny krönikör i ETC Uppsala, när tidningen nu kommer under lokalt namn i min hemort igen. Vi är flera nya personer som knutits till tidningen. Min första text publicerades fredagen den 8 april och berörde det kontroversiella ämnet om IS trippelattentat i Bryssel den 22 mars, och hur jihadisternas attacker mot västerlänningar först började – genom att väst började bomba dem. Men hur många vanliga européer är egentligen medvetna om att vi faktiskt ligger i krig mot IS, och att det naturligtvis kan komma med blodiga konsekvenser för båda sidor?

Inte alls särskilt många, vågar jag och även andra hävda. Vi i väst matas ofta med mediebilder av att IS är monster som halshugger folk till höger och vänster, och att de dock samtidigt är vidskepliga harar rädda för att bli skjutna av kvinnor. Vi ser bara sällan några rapporter om den död och förödelse de västerländska (läs: främst amerikanska) flygbomberna åstadkommer på marken för både IS-medlemmar och oskyldiga civila. Inte heller talar våra regeringar om detta, utan bara om framgångar i kriget.

Åtskilliga regeringar och politiska profiler har gjort det till en vana att benämna IS som en ”sekt”, eller till och med ”dödskult” när Barack Obama talat. Många journalister har okritiskt hakat på dessa ordval. Sådana ordval riskerar leda till att IS egentliga styrka, utbredning, planer och strategier förminskas, eller kanske inte ens tas på allvar. Kanske är detta ett arv från den underbevakning av IS som fanns innan Mosuls fall juni 2014, vilket sannolikt också låg i USA:s och några andra västmakters intressen. Hade de erkänt IS verkliga utbredning redan innan denna tidpunkt hade de också behövt erkänna hur västvärlden förlorat kriget mot terrorn, och hur jihadisterna expanderat mer än någonsin innan invasionen av Irak 2003.

Det här var något jag också talade om förra helgen på den årliga SKUP-konferensen i Tønsberg i Norge, den norska motsvarigheten till svenska Grävseminariet. Jag och journalisten Kinda Haddad från det Londonbaserade Airwars, som dokumenterar västs och Rysslands bombningar i Syrien och Irak, ville båda betona att journalister behöver fördjupa sin bevakning av konsekvenserna av utomstående aktörers krig i området. Jag intervjuade Airwars för fyra månader sedan om dessa konsekvenser särskilt för civila, som väst då oerhört sällan tagit på sig ansvar för.

En förminskning av IS och deras samhällsbygge, och därmed automatiskt även av deras europeiska nätverk, är kanske att göra oss alla i väst en otjänst. Det betyder att folk gång på gång blir tagna på sängen när IS europeiska nätverk slår tillbaka efter att kalifatet bombas – och utan att alla européer ens förstår varför det sker.

”Kobane” – ny bok på Leopard förlag

Till sist, och äntligen, blev allting klart. När jag hade landat i Oslo förra fredagen kom ett sms från förlaget i Stockholm. Tryckeriet hade levererat alla kartonger och i dem låg min alldeles nya reportagebok: Kobane – Den kurdiska revolutionen och kampen mot IS. Själv fick jag inte se den förrän svintidigt på tisdag morgon, när jag medverkade i SVT Gomorron Sverige och programledarna höll upp den. Det var en surrealistisk känsla att sedan få hålla den i händerna.

Det här är min debutbok.

Jag började jobba med denna bok förra våren, först och främst genom att sammanställa allt material jag redan hade inifrån Syrien och om huvudtemat – kurdernas roll i det nuvarande kriget. Sedan blev det nya resor ner till Mellanöstern, och in i norra Syrien, för att samla mer material. I höstas började jag skriva på stycken som faktiskt kunde platsa i boken, och gjorde mer nödvändig research. Inte desto mindre har detta varit en svår bok att skriva. Alla sanningar om och från det syriska kriget är ännu präglade av den fortsatt pågående konflikten. Antagligen kommer vi att få lära oss många nya saker den dag våldsamheterna upphör. Åtskilliga år efter det, kommer vi sannolikt också kunna se på dagens händelser ur fler perspektiv än vad som kanske är möjligt idag. Dessutom ville varken jag eller förlaget att verket skulle bli någon tegelsten, som kanske skulle avskräcka vår fortfarande läsande del av invånare. Paradoxalt nog visade det sig ändå väldigt svårt att sammanfatta och redogöra för stora, komplicerade händelser och utvecklingar, med färre ord än många. Det har varit omöjligt att inkludera allting. Kriget i Mellanöstern – Irak, Syrien, Kurdistan, Turkiet – som jag tar upp i min bok är väldigt spretigt och innehåller många aktörer. Boken är därför lika spretig, men uppbyggd kring dess huvudsakliga teman med mina egna intervjuer och observationer, på ett sätt som jag hoppas gör det ganska lättläst ändå.

Kobane_2016

”Kobane” kommer ut i butikerna från och med nästa vecka, ifall inte någon redan hunnit ställa fram ett par exemplar. Den går redan att beställa hos bokhandlare online, eller via förlaget. Jag har redan hunnit ge några intervjuer till TV, radio och tidningar med anledning av släppet. Bland annat hos Gomorron Sverige, SVT, hos Nordegren & Epstein i P1, i Upsala Nya Tidning och i Dagens ETC.

När ska vi tala om IS och Saudiarabien?

Det här är en politisk pamflett, vars titel ungefär kan översättas till ”Regler som alla kvinnliga och manliga muslimer ska följa”. Den kommer från Islamiska statens shariaadministration i Wilayat Aleppo, det namn IS gett på Aleppoprovinsen i Syrien. Jag fann den och ett flertal andra pamfletter i samma provins 2015, i ett hus som IS-krigare sovit i bara dagen innan.

IMG_3649_2

Att döma av sitt innehåll är pamfletten ett slags studiematerial, för rekryter som inte så insatta i IS salafistiska ideologi. Den talar om behovet av underkastelse inför Gud, och av att känna till och förespråka profetens budord. Livsregler. Häftet förklarar att de som tillber andra gudar är kuffar, otrogna, och med dem måste alla muslimer helt enkelt ”bryta banden”. Genom fördrivning och dödligt massvåld, har IS själva tolkat det som. Hela pamfletten börjar med en hyllning till en enda man.

Innan Muhammad ibn Abd al-Wahhab levde människor i mörker. De kände inte till islam, eller Gud, fram till att Gud ville ta bort detta mörker. Gud sänder vart hundrade år en person som ska förnya islam för människorna, och en av dessa var Muhammad ibn Abd al-Wahhab.

ibn Al-Wahhab var en man som levde på den arabiska halvön under 1700-talet, och som skapade en ultrakonservativ väckelserörelse för att leda muslimerna tillbaka till vad han såg som (sunni)islams sanna kärna. Hans religiösa skola lever kvar än idag och går allmänt under namnet wahhabism. Under sin levnad inledde han ett samarbete med ett överhuvud för den inflytelserika släkten ibn al-Saud. 150 år senare hjälpte britterna samma släkt, ibn al-Saud, att komma till makten över stora delar av halvön som sedan döptes om till Saudiarabien. Landet har än idag wahhabismen som statsideologi, och är extremt konservativt och strängt religiöst. Saudiarabien har precis som IS en religiös poliskår som övervakar medborgarna, förtrycker kvinnor och förbjuder andra religionsutövningar. Rättssystemet är baserat på sharia, islamisk lag, precis som hos IS. Förbrytare straffas ibland med bara offentliga piskningar, men offentliga dödsstraff utdöms också för en stor mängd brott, precis som hos IS.

Namnlös

Det här är som alla ser ett kassettband, som jag fann vid frontlinjen söder om staden Hasakah i nordöstra Syrien, 2015. Det låg i skuggan av ett vattentorn som IS haft som utkikspost, och som amerikanskt flyg bombat sönder strax innan. Inspelat på bandet finns förkunnelser från en wahhabistisk predikant, om straffet för de som inte ber, och hur man ska leva enligt religiös renhet. I antologin ”Syrien – Revolutionen, makten och människorna” skriver Aron Lund att (dittills) icke-militant salafism bredde ut sig bland Syriens sunnimuslimer från millennieskiftet, genom predikanter från Saudiarabien och andra Gulfstater med en salafistisk närvaro, som förmedlade sina budskap genom parabol-TV. Uppenbarligen också genom inspelade kassettband som skickades in. Detta kassettband har syriska postkoder på sig som inte längre används, och har kommit till landet tidigare. Det är inspelat av Said bin Mesfar bin Mufrah, en predikant med ett mycket saudiskklingande namn.

Kalifatets ideologi och praktiker har inte uppstått från tomma intet. IS kopierar sina extrema inslag från Saudiarabien, och skruvar ibland bara till dem ytterligare.

Det här är det vårt för väststater att tala om, eftersom Saudiarabien samtidigt är en vän och allierad till västvärlden. Sverige slöt till och med sitt berömda avtal för att bygga en hemlig vapenfabrik i Saudiarabien.

Jag var med och talade i SVT Opinon den 24 mars, efter att IS genomfört sitt trippelattentat i Bryssel. Det var ett extralångt program som handlade om allt från hur Sverige ska behandla hemvändare från IS, hur fler ska stoppas från att ansluta sig till IS, och våra reaktioner efter Bryssel. Jag försökte lyfta Saudiperspektivet och andra frågor. Hela programmet går att se på SVT Play.

Filter

I det nya numret av Filter, för april och maj månad, som nu är ute i butikerna finns det med en intervju med mig om vad som egentligen hände den där veckan i februari 2015. Arresteringen i nordöstra Syrien, mötet med Islamiska staten, smuggelflyget till Damaskus och förhören i Assadregimens hjärta, innan kurderna genom en välbeprövad taktik lyckades få mig och min översättare Sabri fria igen och tillbakaflugna. Rånade, men fria.

Det är ett smakprov på vad som skall komma innan denna månads slut.

12440273_10153905805165071_2102029771386854266_o

Om IS, på rörlig bild och i Sveriges största papperstidning

Jag har talat på flera seminariekvällar om IS sedan årsskiftet, men varit dålig på att skriva om det här, och på att göra någonting alls med min blogg faktiskt. Jag kommer just ut ur en lång och intensiv skrivarbubbla där många annat fallit åt sidan.

Blank Spot Project har släppt sin första papperstidning, nummer 0. Den säljs i Pressbyrån och utvalda butiker och är den största papperstidningen i Sverige. Jag är fantastiskt glad över att min grävande artikel om IS-fynden jag gjort i Syrien 2014-2015 hamnade på framsidan. ”IS bakom masken”, med en bild på den svarta mask jag fann i en IS-bas för utländska jihadister Aleppoprovinsen sommaren 2015.

12814059_10153834258790071_4199037983376266986_n

Tredje veckan i januari besökte jag TV4 Nyhetsmorgon där jag visade upp några av mina IS-objekt. Det blev bara några korta resonemang. Men en vecka senare satt jag med i ett panelsamtal om IS och extremism som arrangerades av Blank Spot Projekt, tillsammans med den syriska journalisten Nour Saeed från Aftonbladet och historikern Helène Lööw. Där lyftes en hel del viktiga synpunkter upp, som kan göra samtalet värt att se efteråt. Det går att streama här.

Remnants from the Caliphate

A short but analytical piece of mine was published a week ago by Blank Spot Project, a Swedish media project specializing in covering lesser known stories and perspectives. One such story is – even if it should not be – a thorough explanation about what the Islamic State really is, what kind of society they constructed and where they find inspiration. Of course we already hear a lot of them, but most times the stories produced are oversimplified, made in great haste or simply ridiculous.

During 2014-2015 I have collected almost every object from them that I have been able to find, all over northern Syria. Sometimes weeks after the Caliphate soldiers left the scene, sometimes a day after, at least one time when they were only 50 metres away. In this piece I go through a collection of many things in my possession, and offer an insight into their new de facto state. This has now gone viral and and a panel talk is planned next week, among other things.

The question is, when I think of it – are they remnants or not, in the true meaning of the word?

You find the story here. And an interview with me here. Google Translate if you need to.

12489418_491637051009072_2763329980803351041_o

Luftkriget mot Islamiska staten

Jag var på plats i Kobane den 27 september 2014, och rapporterade när den allra första amerikanska flygbomben föll på Islamiska statens krigare utanför den belägrade kurdiska staden. En kurdisk YPG-soldat som hette Berxwedan – idag är han en av många att ha dött i kriget – pekade ut var han sett en stor explosion sluka en amerikansk Humvee-pansarbil och en sovjetisk T55-pansarvagn. IS-krigarna i dem hade dött.

Flygbomben den 27 september innebar också att ett första steg togs, till det som blivit dagens samarbete mellan den USA-ledda koalitionen och kurdiskdominerade styrkor i Rojava och norra Syrien. Samarbetet har lyckats erövra mycket territorium från IS i hela regionen längs med gränsen till Turkiet.

Men samma kurdisk markstyrkor har inte fått några tunga vapen levererade från någon i omvärlden, trots att de bett och bett om det. De är fortsatt lätt beväpnade med Kalashnikovs, gamla raketgevär, Dushkas här och var och några få pansarvagnar. Så även om de kurdiska styrkorna gärna själva talar om sin stora militära kapacitet, är det ett faktum att deras underbeväpning gjort dem beroende av väststaternas (främst USA:s) luftunderstöd för att kunna expandera så kraftigt som de gjort. Utan detta flygvapen, så hade de inte kunnat trycka tillbaka IS lika mycket som man gjort.

Men med ett luftkrig kommer betydligt större utmaningar att hålla koll på konsekvenserna på marken. Där bor det fortfarande kvar civila, inklusive många kurder, mitt bland alla IS-krigare. USA-koalitionen har sammanlagt genomfört mer än 9000 bombanfall i Syrien och Irak sedan inblandningen började, i augusti 2014, och i alla bombkrig dör det civila människor. Ändå har koalitionen har bara erkänt sex dödade civila under hela denna kampanj. Vad kan det här få för konsekvenser, för hur de civila nere på marken betraktar det västledda luftkriget mot IS?

Läs min artikel som dök upp i mellandagarna i ETC:s specialtidning om det stora kriget i Mellanöstern.

syrien1                                 Bybor som mist allt i bombkriget mot IS, och blivit ännu några nya flyktingar. Hasakah, augusti 2015. Joakim Medin

 

Joakim Medin: Communication in a mass communication society (TEDx Talk)

My talk att TEDxUppsalaUniversity in late November 2015 has now been edited and made it to Youtube and the the official TEDx Talk channel. I feel mighty good and hope a lot of people will see it – and question the time we live in. Even better, if people also make themselves agents of change because of it.

Below my photo of the Syrian Kurdish female fighters of the YPJ, rescuing the Yezidi refugees from Shingal mountain in early August 2014. Today super normal to publish photos of and report on. Back then, it was deleted from Swedish Public Service after two hours. Why?

Medieåret 2015

Så här summerade jag det, i årets sista nummer av Journalisten. Håller ni med?

Årets scoop: ”The Terror Strategist”, Der Spiegel avslöjande reportage om IS organisation och samhällsbygge, genom handskrivna strategidokument funna i Syrien.

Årets journalist: Christoph Reuter. Få stjärnreportrar smugglade 2015 sig själva över den syriska gränsen, bak på ett lastbilsflak, för att själva rapportera inifrån kriget.

Årets flopp: Säpos falsklarm om en misstänkt IS-terrorist i Sverige som medier gjorde ännu större. Många svenskar oroliga – kunde inget skötts lite mer diskret?

Årets flipp: Blank Spot Project – medborgarfinansierad journalistik som bot mot både okunskap och bortprioriterade historier. Viktigt!

Årets drev: Turkiets attacker mot pressfriheten, deporteringar av obekväma utländska journalister, med mera. EUs 27 miljarder kronor efteråt.

Årets mediehändelse: Europa upptäckte på allvar den syriska flyktingkrisen. Till och med svenska lokaltidningar sände egna team till flyktingbåtarna i den grekiska övärlden.

Årets citat: ”That was the fucking news!” Youtubesuccé av komikern Jonathan Pie, som utbränd och rasande BBC-reporter. Briljant.