En vecka av eld, blod, död och motstånd

Jag blev en hel vecka i Kobane, den kurdiska kantonen i norra Syrien. ISIS avancerade från 10-15 km till att slutligen befinna sig bara 3-4 km utanför själva staden. Tidiga morgnar dundrade det av granatnedslag i centrala bostadsområden, och elden från Kalashnikovs kom från alla håll.

Vid kliniken såg jag skadade och döda anlända, både i civila kläder och i uniformer. På en bakgård hjälpte jag till att begrava en man bombad till oigenkännlighet, och sena kvällar runt middagen eller brickor med te försökte jag trösta gråtande lokalbor som kände ångest. På kvällen och natten blev det beckmörkt i Kobane, eftersom det inte finns elektricitet och få hus har generatorer igång. Det gick inte ens att se vilket håll elden kunde komma ifrån. Samtidigt ville de in i sista stund undvika att ta sig in som flyktingar till Turkiet, och mista allt de någonsin haft och byggt upp i det fria Kobane.

Om detta Rojava, som sticker ut i en region annars karaktäriserad av diktatoriska regimer, religiös fanatism och kvinnoförtryck, har jag skrivit tidigare. Symbolfrågan både i detta projekt och i att Kobane och andra områden i norra Syrien gett kulturell frihet till de som aldrig förr haft den, förklarar det hårdnackade motståndet. Och varför så många frivilliga till Kobane och solidaritetsaktivister blivit så frustrerade, när Turkiet av helt politiska orsaker inte släppt dem över gränsen.

Omvärldens intresse blev till sist mycket stort för denna region, när den inringats och hotats av en massaker av det halshuggande ISIS. Jag har gett intervjuer och även foton åt TeleSur, Aftonbladet TV, TV4, SVT, RTÉ, BBC, YLE, CBC, Arbetaren och Al Jazeera America. Fotat åt Weltwoche tillsammans med den skrivande Kurt Pelda, och skrivit i Hufvudstadsbladet, Upsala Nya Tidning, Norrköpings Tidningar, Dagens ETC, Feministiskt Perspektiv och Der Spiegel.

Mycket jobb, stor press på en plats med bristande möjligheter att ladda batterier och att använda nätet ordentligt. Allt det här blev en stor och viktig erfarenhet av att jobba i ännu en risk- och konfliktzon, som nu snabbt inringades av styrkor kända för att inte visa pardon. Hela mitt hjärta fanns hos lokalbefolkningen. Just nu hittar jag inte fler ord att skriva ner.

IMG_4163                                                            Västra fronten. Foto: Joakim Medin

Comments are Disabled